+

Idag vill jag flytta hemifrån. Köpa lägenhet. Eller kanske ett hus. Varje dag får jag nya idéer om hur jag ska inreda. Och allt ryms ju inte i en liten lägenhet. Men jag måste ha en tegelvägg i mitt hus. Stora höga fönster. Högt i tak. Och en öppen spis. Helst en såndär gammal rund. Jag vill ha gamla möbler.  Persiska mattor. Gamla blommiga serviser. Fina burkar. Stora ljusstakar. Doftljus. Tavlor. Prydnader. Ett personligt hem. Jag vill tvätta. Stryka. Baka. Åka och handla i fleece tröja och uggs sent på kvällen. I flera timmar. Koka te och se på skärgårdsdoktorn. Allt sånt. Men det får komma i nästa kapitel av mitt liv.

Helgen har varit konstig. Konstigt men sjukt bra. Vanlig men ovanlig. Som så många gånger har vi hängt på Kallholmen hos Emilia. Ätit middag. Gosat. Pratat. Men nu pratar vi om större saker. Gått på stan och låtsats kolla på kläder. Men spanade egentligen efter annat. EMMA. (Hon tyckte det var skönt att jag såg ut som vanligt. Hon med. Men jag tror inte att vi är som vanligt) Gått armkrok genom stan. Känt att byggnaderna krympt. Caféerna stänger fyra en Lördag. Köpt kinamat istället. Legat i soffan och pratat om allt. Insett att man inte kan gå ut som nittonåring en Lördag. Att försöka endå är inte värd förödmjukelsen om man inte skulle ta sig in. Tagit en impuls bio. Kommit tio minuter försent till filmen. Pratat om att man märker att vi är lantisar för att vi alltid går mitt på vägen då det är snö. För vi är vana att det inte är plogat. Då kanske man råkar gå ner i diket. Legat i sängen och pratat om allt. Imorse var det så mycket snö att jag var tvungen att sno en stor sop från ett hyreshus för att få fram bilen. Så om du bor i hyreshus. Och saknar sop. Kom och hämta. Ligger i min bil. Fast nä. Jag ställde tillbaka den. Tänkte att det kanske var en gammal man som behövde den bättre.

Har upptäckt en sak med mig själv. Man brukar ju prata om att människor har olika roller i olika grupper. Jag är exakt så. Jag tror att det är bland annat därför jag saknar London så mycket. I London var jag världens bästa Linda. Jag gillade att gå i mina skor. Allt var så fint. Roligt. Gott. Men här hemma vill jag bara köpa nya skor hela tiden för jag hatar de jag går i. De är för trånga. Eller också är gatorna försmå. Det är därför jag skyller på Skellefteå. Utbudet. Folket. Vädret. Men egentligen är det ju jag. För det blir ju vad man gör det till. Och mamma klagar på att jag har för många skor.

Det är snöstorm. Eller kanske inte storm. Men det snöar och blåser en massa. Mysigt att köra bil hem med hög musik. Hatar att jag bor just längs den vägen i Sverige som plogbilarna alltid väljer att ploga sist. Har alltid panik över att köra hem då det ligger mycket snö på vägen. För jag vet att jag en kväll kommer åka i diket. Men det blev inte ikväll. Kanske imorgon. De senaste dagarna har jag ätit på Dallas <3. Gått på stan. Hängt på Edda. Ätit med Emma plu. Spelart kort med tända ljus med Emma Plu Fritz och Pocke. Imorgon. Då ska jag äntligen få krama några tjejer som kommer hem. Lördag. Då ska jag få krama Emma jäääävla Andersson. Hörru, vilken brak helg!

Varje gång jag gick in på toaletten igår försökte jag hitta ett snöre att dra i för att tända lyset. Men var ju tvungen att trycka på en knapp. Tänkte gå in till Byske idag och ta bussen hem sen. Men vilken jävla buss? Ställde te muggen och smörkniven på bänken och tänkte ’jag diskar dem sen’. Kom sedan på att vi har en diskmaskin. Blir förbannad över att kortet inte går att trycka in i automaten men kommer på att jag måste vända det fel håll.

Jag är så jävla störd. Ett stort nervvrak. Sitter och har ångest över London då jag faktiskt har all möjlighet i världen. Har inga måsten i mitt liv längre. Har träffat Frida Emma Josse idag. Blev så glad att få krama om dem. Sedan blev det en impuls Station 8 som var sig likt. Men träffade en hel hög med sköna människor man saknat. Därefter blev det repis ett tag och nu sitter jag här. En grym kväll hemma i Skellefteå. Det behövde jag. Natt.

Och så tog det slut. Är hemma i Sverige nu. Senaste veckorna har det känts som om vi sitter i en bil och det går så fort att jag inte hinner uppfatta omgivningen. Försökt bromsa. Pallnita. Men fumlat med pedalerna och det har bara gått fortare och fortare. Fast. Det är ju såhär det ska kännas. Vi lämnar festen när den är som bäst. Man vet att man gjorde rätt val att åka iväg. Jag har utan tvekan haft de tre bästa månaderna i mitt liv. Jag har varit med om så mycket trots att bilen åkt i rekordfart. Men här hemma har det känts som om tiden varit pausad. Men det har den ju inte. Huset är renoverat. Joppe har flyttat in i mitt rum. Nadja har nästan vuxit om mig. Och jag. Jag har vuxit om mig själv.

Lördag till Tisdag har spenderats med Mami och Baby. På Tisdagskväll klockan 9 fick jag reda på att fem timmar senare går tåget till Paris. Oduschad. Opackat. Ingen sömn i kroppen fick jag krama adjö 'Ses om en vecka' och skynda mig hem. Och ja nu är vi hemma. Från Paris. Har haft två superduperdunderbra dagar. Väldigt kalla dock. Vi har hunnit med sightseeing. Shoppa. Äta. Insett att fransmännen är sjukt otrevliga. Men sjukt snygga. Varit kiiiing på att ta buss. Suttit på perongen och pekat på vilka män vi skulle våga följa med till vårt hostel (han vi hyrde av skulle komma och möta upp oss och ta oss dit?). Skrattat så jag velat spy. Sett Amanda fastna i grinden in till tunnelbanan. Suttit i soffan och gråtit över att man inte vill hem från Paris. Och ja. Massa mer. Lite stressigt att försöka se staden på två dagar. Jag vill dit igen. När vi skulle hem kändes det som vi hoppat på tåget till helvetet. Skulle anlända på King’s Cross halv tio engelsk tid. Vi var hemma i lägenheten klockan två på natten. Lika med att vår sista Torsdag i London med onanon förstördes. Därför slår vi på stort ikväll. FABRIC. Öppet till klockan 8am. SES DÄR