+

Och så tog det slut. Är hemma i Sverige nu. Senaste veckorna har det känts som om vi sitter i en bil och det går så fort att jag inte hinner uppfatta omgivningen. Försökt bromsa. Pallnita. Men fumlat med pedalerna och det har bara gått fortare och fortare. Fast. Det är ju såhär det ska kännas. Vi lämnar festen när den är som bäst. Man vet att man gjorde rätt val att åka iväg. Jag har utan tvekan haft de tre bästa månaderna i mitt liv. Jag har varit med om så mycket trots att bilen åkt i rekordfart. Men här hemma har det känts som om tiden varit pausad. Men det har den ju inte. Huset är renoverat. Joppe har flyttat in i mitt rum. Nadja har nästan vuxit om mig. Och jag. Jag har vuxit om mig själv.