+

För någon dag sedan var vi på Imperial war museum. Ett museum om första och andra världskriget. Vi spenderade flera timmar där inne. Hat älskar sånt där. Tycker det är sjukt intressant. Sjukt rörande. Sjukt viktigt. Känns som om det är ens plikt att faktiskt vara insatt för alla offer som dog. Man måste minnas. Samtidigt som jag någonstans mår illa. Den avdelningen som var allra bäst var självklart delen om koncentrationslägren. Där man fick se bilder. Gamla reklamfilmer. Och överlevande som fick berätta sin historia. Där kan inget gå fel . Det är på riktigt. Men så fort det handlar om, i det här fallet, Englands del i kriget blir jag illamående. Dubbelmoral. Man måste alltid vara kritisk. Museet finns där för att minnas. Men också för att hylla. Hylla sin egen insats. Framställas som hjältar. MEn vad är då vi? Som inte var med. Hjältar? Vinnare? Men i kring finns inga hjältar. Och framförallt inga vinnare. Bara förlorare.