+

Kände världens äckligaste lukt och tänkte att någon kanske har glömt nått gammalt framme. Tittade lite åt vänster och insåg att jag satt bredvid två soppåsar. Vill inte ens veta vad som finns där i (Vi ställer faktiskt inte soporna på bordet utan på golvet i hallen så att någon faktiskt ska komma ihåg att ta ut dem) Och ja. Det är där jag sitter nu för att alla andra vill sova. Så är det att bo fem personer i en etta. Och ja. Vi är så van vid all skit här att jag faktiskt inte märker att jag har två soppåsar i knät. Men jag gillar det. I alla fall 97% av tiden. Gillar alla våra små regler om vilka tider man måste vara tysta. Våra hetsiga diskussioner om hur och vem som ska betala om vi spiller tomatsås på mattan. Eller om någon spiller ett vattenglas över en dator. Vår lista i köket på vem som har städat diskat eller burit ut soporna. Att vi bara har två nycklar att kompromissa om på fem tjejer. Att vi först i veckan har fått en sängplats var. Och inte trängs tre i sängen. Mest av allt beundrar jag min lilla familj över att vi klarar oss på en dusch. Två speglar. Och den lilla garderobs yta vi har. Fastän Amme alltid slänger saker omkring sig. Elin alltid ska tända lyset precis när man ska sova. Rosis kommentarer om att vi har för högt på datorn. Och Maddes morgonhumör och muttriga kommentarer. Trivs jag så bra här på hallgolvet. Mitt bland alla sopor.