+

Jag måste sluta räkna ner. Räkna ner veckor och dagar. Jag gör alltid det när jag längtar till något. Det gör bara att jag glömmer bort att spendera vår dyrbara tid fullt ut. Man tänker att det inte går att jämföra med det som komma skall. I vintras längtade jag till studenten. I somras till London. Och nu? Ja inte längtar jag hem. Men jag längtar till om tre veckor då jag slutar jobba. Den 20;e November. Då kan jag göra allt jag vill när jag vill och hur jag vill. Fastän jag försöker göra saker hela tiden. Innan jobbet. Kan jag inte låta bli att längta. Men veckorna springer inte iväg längre. De kutar. Ett jävla maratonlopp. Det var nyss jag tog studenten. Bara några dagar sedan jag satt i min säng nervös för att prata engelska över telefon. Och nu är snart allt över. Jag vill stanna här. Där folk inte är rädda att ge komplimanger. Fråga efter nummer. Tunnelbanan tar mig vart jag vill på bara några minuter. Och här är solen fortfarande varm. Där varje dag har ett nytt äventyr. Jag vill stanna i Lukehousre.  Jag vill inte hem. Jag vill inte hem till Skellefteå där alla vet allt om alla. Måste åka buss. Eller köra bil för att få sig någonstans. Vill inte hem till snö och minusgrader. Till mörkret och vardagen. Till mitt rum där jag än en gång måste sätta mig ner och planera ett halvår framöver. Så jag kan börja räkna ned till sommaren. Fast just ja. Jag skulle ju sluta med sånt.